Behöver vi farliga kemikalier?

Kan man förändra lagstiftningen och skydda miljön genom att använda essential-use-konceptet – dvs. att farliga kemikalier endast ska användas om användningen är nödvändig. Det undersökts i denna avhandling.

Lagstiftning är ett viktigt verktyg för att skydda människors hälsa och miljön från riskerna med farliga kemikalier.

Inom EU har man diskuterat hur man kan tillämpa konceptet “essential-use” – nödvändig användning – inom kemikaliereglering för att göra den mer effektiv.

Enkelt uttryckt innebär det att farliga kemikalier endast ska användas om dess användning bedöms som nödvändig – det vill säga om det är avgörande för hälsa, säkerhet eller samhällets funktion och om inga säkrare alternativ finns tillgängliga.

EU-kommissionen har nyligen publicerat en vägledning som syftar till att främja implementering av konceptet i olika beslutsprocesser, men många frågor återstår innan konceptet fullt ut kan tillämpas i praktiken.

I den här avhandlingen analyseras praktiska exempel på användning av per- och polyfluoralkylsubstanser (PFAS), persistenta, mobila och toxiska substanser (PMT) (dvs. allurarött, bensofenon-4 och klimabazol), samt mikroplaster. Syftet är att undersöka vilken typ och mängd information som behövs för att göra en korrekt bedömning av en kemikalies ”nödvändighet”.

Avhandlingen granskar också hur implementering av essential-use-konceptet skulle förändra nuvarande kemikalielagstiftning. Med exempel från Stockholmskonventionen och REACH-förordningen jämfördes tidigare beslut om riskhantering med de potentiella beslut som skulle kunna uppstå om essential-use-konceptet tillämpats. Analysen visar att inga förändringar i nuvarande regulatoriska processer behövs för att implementera konceptet, eftersom myndigheter redan har möjlighet att samla in relevant information för att avgöra om en användning är ”nödvändig” eller ej. Däremot krävs ett samarbete med industrin genom hela värdekedjan för att myndigheterna ska få en djupare förståelse för kemikaliernas faktiska funktion i slutprodukten.

Sammantaget visar resultaten att essential-use-konceptet kan vara ett användbart verktyg som kan bidra till att effektivisera beslutsprocesser genom att identifiera ”icke-nödvändiga” användningar av farliga kemikalier.